Påsklovet började med att vi på torsdagen åkte ner till Linköping för att hälsa på. Jenny åkte sedan vidare på fredag förmiddag för att besöka kompisar i Gislaved. För mig blev det disc-golf på Stångebrobanan (2 par rundor, ganska nöjd med det faktiskt) och middag med mamma, pappa, farfar och Peter. På lördagen åkte pappa och jag till Västerås för att springa orientering. Känns lite konstigt att säsongspremiären ligger så sent som veckan innan 10mila. Gjorde väl ett ok lopp bortsett från några små slarvmissar på slutet. Riktigt bra väder var det i alla fall. 18 grader och sol är annat mot några plussgrader och snö som det var när vi lämnade norrland. Söndagen bjöd på mer orientering, den här gången i Nyköping. Sämre väder (lite småkyligt) men fin skog och ett ganska bra lopp gjorde att jag kände mig nöjd med dagen. På måndagen satte vi oss i bilen igen för att köra de dryga 70 milen tillbaka till Ö-vik.
Bara fyra dygn efter att vi kommit hem bar det av söder ut igen. Nu var det dags för 10Mila. Bil till Sundsvall och därifrån tåg till Stockholm där vi hoppade på Alternativets 10milatåg. Resan gick riktigt bra och jag var ganska utvilad när vi på morgonen vaknade i Perstorp. Damkavlen blev riktigt spännande då vi på tredje sträckan hade en minst sagt orutinerad orienterare. En tjeckiska som gör praktik i Ö-vik och som aldrig tidigare tävlat i orientering hade vi lyckats lura med oss. Hon löste den raka sträckan utmärkt och sa efter sitt lopp att hon tyckte de andra tjejerna hade sprungit för sakta. Laget gjorde en insats som man kunde vänta sig och hamnade på plats 191. Tre som fyller 18 i år och en som fyller 16 samt en tjeckisk nybörjare får av UK (alltså mig) klart godkänt
Herrkavlen började riktigt bra och vi låg som vi hoppats efter tre sträckor. Tyvärr ramlade Anton på långanatten och slog axeln ur led. Han tog sig runt men tappade så klart ganska mycket tid. Trotts fina insatser av bland annat våran lovande 15-åring Ludvig på sträcka 8 lyckades vi inte undvika omstarten (var cirka 4 minuter försena in på nionde). Kalabaliken när omstarten gick är nog det värsta jag varit med om på 10mila. Snitslar och stolpar flög all världens väg och folk sprang åt fel håll i målfållorna. Jag lyckades trotts detta komma iväg ganska ok och kunde sedan springa upp mig och var med tätklungan in i mål, cirka en minut efter den som var snabbast på omstarten. Våran slutgiltiga placering verkar bli 152 enligt det senaste jag läste på 10milas hemsida. Här säger UK att det blir godkänt trotts att jag trodde vi skulle kunna var i alla fall bland de 120. Men med tanke på skadan på långanatten gjorde vi det bra.
Resan hem blev ganska dryg trotts att vi flög mellan Arlanda och Sundsvall och vi kom hem cirka halv två på natten. Jag tror att alla som var med från Nolaskogsarna var nöjda med resan inte minst våran tjeckiska vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar