10Mila

Helgen bjöd verkligen på blandade känslor. 10Mila i Finspång började med glädje men slutade lite mer nedstämt.

Resan började så tidigt som kvart över åtta på fredag morgon. Sen jag blev norrlänning är 10Mila ett så otroligt mycket större projekt än när jag var sörlänning. Bussresan tillsammans med Umeå OK tog drygt 11 timmar och upplevdes som ganska dryg.

Lördagen började med ungdomsstafett som var minst sagt spännande. OKN:s förstalag startade med två tjejer (Stina och Johanna) och låg då på plats 155. Sedan började upphämtningen, Ludvig tog till 19:e (vann sträckan med över 3 minuter!) och Marcus följde upp med att plocka ytterligare 12 platser vilket resulterade i en mycket fin 7:e plats. Riktigt kul!

Damstafetten följde många av oss OKN:are via websändningen på Bergska skolan. Lite ovant att kunna dra upp sändningen på en stor duk i ett av de klassrummen vi sov i när klubben brukar sova i militärtält. Vårt lag gjorde väl inget toppresultat men det var heller inte väntat då både småskador, lättare sjukdom och återbud drabbat laget.

Herrlaget började inget vidare och när det dessutom saknades en stämpel på sjätte sträckan kändes min senast lärdom om Finspång väldigt aktuell - Fuck Finspång! (Vilket Stefan berättat att Leila K ska ha skrikit på scenen vid en av hennes konserter i Finspång). För egen del blev det omstart på sista sträckan, som för väldigt många andra (bara 140 lag som klarade omstarten). Kände mig ganska stark och orienteringen stämde bra vilket resulterade att jag kunde springa i mål som trea av de lag som var med i omstarten. Om stämpeln tagit på sträcka sex skulle vi enligt mina beräkningar ha kommit på plats 170.

Hemresan kändes faktiskt betydligt smidigare än nerresan och vi var hemma i Ö-vik kring midnatt.

Läs mer om OKN på 10Mila på klubbens hemsida.