Rapport från loppet

Öppet spår är avklarat och det blev ett riktigt äventyr. Kraftigt snöfall under dagen gav arrangören stora problem med spåren vilket gjorde att det blev stora problem för oss åkare, mer om detta kan läsas här.

Dagen började med att vi fick sitta i bilkö, också detta tydligen betydligt värre än vad det brukar vara. De sista 3 km fram till starten tog över 40 minuter att åka. Detta ledde till att vi startade ca fem över åtta. Det kraftiga snöfallet som varit under natten hade gjort att spåren var mycket mjuka, för på startgärdet fanns det fortfarande lite spår. Det gick efter förhållandena ganska bra fram till Mångsbodarna och en bit mot Risberg men sedan blev jag riktigt trött och lite av krafterna kom inte tillbaka förrän efter lite blåbärssoppa i Evertsberg. Nu visade det sig dock att just blåbärssoppan skulle ställa till det. I backarna innan Oxberg började det snöa igen och det snöade kraftigt. Till min stora förvåning frös det under skidorna och det blev två stopp för att skrapa rent under skidorna. Vid det andra stoppet fick jag hjälp av en snäll gubbe att skrapa med en riktig vallaskrapa istället för min truga. Han lade även på ett lager ny valla. Efter detta frös det inte mer men fästet var inte heller bra. Detta ledde till att jag kunde ta mig framåt men armarna fick slita ont. Som synes på länken ovan fick Hökberg massor av snö under dagen och när jag lämnade den kontrollen trodde jag först jag hade åkt fel. Det gick bara att åka en person i bredd och det fanns inget spår, allt var översnöat! Sista milen funkade ganska bra och jag stakade på i ganska bra tempo. Jag klarade mig precis under 8 timmar vilket under loppet blev det tidsmålet som kände realistiskt.

Efter dusch, uthämtning av diplom och lite välbehövlig vila gick Anna och jag till Skigos försäljare i Vasaloppstältet för att få förklaringen till varför det frusit under skidorna. Han hade inget bra svar men sa då "Jag ringer chefen." Sagt och gjort han tog upp sin telefon och ringde Christer Majbäck. Den gamla landslagsåkaren sa direkt "De har åkt i blåbärssoppa." Det var alltså den söta vätskan som gjorde att snön fastnade under skidorna.

Som avslutning kan jag säga att jag är nöjd att jag tog mig runt för det var en riktig skitskiddag. Hade jag varit hemma och ute och tränat hade jag nog inte åkt mer än en mil sen hade jag varit less. Nu måste jag ju åka någon mer gång för att se vad jag kan göra för tid när det är lite mer normala förhållanden.

Just ja, en ny skidpryl inhandlades också - ett par Bliz Typhoon. Med tanke på den snön som föll under dagen var jag glad att jag hade dessa glasögon på mig.