Nu börjar det kännas på riktigt, jag har verkligen blivit norrlänning. Sedan i torsdags skulle jag om någon frågade var jag bor svara att jag bor i Örnsköldsvik. Det känns riktigt konstigt och ovant, men det känns också riktigt bra.
Midsommarhelgen spenderade vi på Mjällomslandet där det som vanligt var lugnt och skönt. En liten utflykt hann vi också med då vi tog en promenad, eller kortare vandring, från havsnivå upp till Högklintens topp på 281 möh. Lön för mödan fick vi också i form av en imponerande utsikt (tyvärr glömde jag kameran så några smakprov på utsikten bjuds det inte på).
När vi kom hem blev den en kortare löptur i Skyttisskogen. Ö-viksorienterara är inte så jätteimponerande av det området (Jenny har sagt att det är deras Vidingsjö) men det är jag. Skogen är grymt fin! Med tanke på att vi bor på löpavstånd från sådan fin skog hoppas jag nu att det ska bli lättare att motivera mig att träna. Nu är det dock så att avståndet snart inte längre är ett problem. Vi kommer nämligen snart att få vuxenpoäng i massor då vi köpt bil. Idag var jag och skrev papper och på onsdag ska jag hämta vår Ford Focus. En etanoldriven, mörkgrå kombi från 2005 är det som vi snart kommer rulla omkring i (bilder på bilen bjuds det på senare i veckan). Som nybliven norrlänning känns det ju också naturligt att ha en bil då vi alla vet att det i Norrland är gigantiska avstånd mellan allting, och hur skulle det fungera om man inte har bil?
2 kommentarer:
Men nu när du blivit norrlänning är det väl inte speciellt långa avstånd längre? Nu tycker du väl att allting ligger nästgårds? ;)
Man måste ha en bil för att det ska kännas som nästgårds, annars känns det väldigt långt förstår du väl.
Skicka en kommentar